Saknad

Vi har inte pratat på länge och trots att jag känt att du och jag inte har något mer att säga varandra så saknar jag dig och saknar våra galna saker vi brukade hitta på. Jag skulle helst av allt bara ge dig en kram och sitta någonstans och prata med dig i timmar, röka cigg efter cigg och njuta av varandras sällskap och ge varandra ibland helt sjuka råd men som faktiskt funkar... Precis som det var förrut. Men nu verkar allt vara borta. Synd. Jag tyckte att det var så skönt när du idag svarade på mitt meddelande att jag skulle vilja sitta ner och prata med dig, rensa luften mellan oss. Vill kanske inte att vi blir vänner igen, för det kommer nog aldrig kunna bli som förrut men rensa luften iallafall. 

Rensa mellan oss och prata om dom där jobbiga sakerna som vi båda valt att helt lägga bakom sig istället. 
Du är inte min ovän eller fiende, vilket jag kan förstå att du kan ha trott många gånger. Ibland har jag nog känt att allt vore så mycket enklare om vi bara var ovänner, fiender som aldrig ville se varandra igen. Men så är tyvärr inte fallet. 
Jag träffar dig gärna igen. 
Du är saknad i mitt liv.