Kvällsinlägg.

Shulululu!! 

Idag har jag fått en väldans feeling för att blogga, även fast det kanske inte är så vettiga och roliga inlägg så känner jag ändå lust till att blogga lixom. 

Igår var de cancergalan och även fast jag skulle kunna ge massvis med pengar och jag gör det, så klarar jag inte av att titta på själva galan. Blir alldeles för sentimental. Det gör så ont i hela själen av att se galan och visst är det lite av hela grejen, meeen hellre stöttar jag på avstånd, skänker pengar då och då utan att se den fantastiska gala, med så mycket kärlek & även sorg. 
Det står mig alldeles för nära för att jag ska ha mod att se det. Såg ni det igår?! 

(null)

Fick frågan av en bekant nyligen, varför jag var singel. Ja. Svaret blev helt enkelt. Just nu njuter jag att vara singel, i ett dramatiskt och jävligt hatisk värld, kunna göra som jag vill, träffa vem jag vill, utan att ta hänsyn till någon annan än mina egna känslor. Självfallet mitt barns känslor också, men det antar jag att alla dom med en hjärna fattar
Jag njuter lixom av att kunna leva life, dejta och flirta fint och inte känna någon press på att träffa någon. Oftast när jag träffat någon har det lixom varit vid fel period, även om vi blivit seriösa och känt känslor för varandra men antingen har alltid varit för nära inpå för mig på olika plan, eller så har det känt som jag ska fixa och läka dom. Och jag vill inte ha det så. Vi alla har olika bagage att ta med sig i livet, olika händelser som format oss till dom vi är, men jag vill kunna ge och ta, någon som kan lyssna på mitt och mitt tidigare liv, samtidigt som jag vill lyssna utan att behöva känna att människans inre inte är helt. För det är det jag oftast varit med om. Att laga någon annan. Och det går inte. 
Så därför njuter jag just nu jäkligt mycket att vara singel, men också för att jag någonstans gett upp hoppet om kärlek. Kärlek kan hända, men behöver nödvändigtvis inte hända alla. Kärlek behöver inte hända mig. 

Och självklart... så saknar jag även det där gosiga, att krypa ner och titta på film med någon som kramar en, som ger mig en puss på pannan när minst förtjänar det men som mest behöver det, någon att bråka med och sen bli sams med, någon att bry mig om, någon att älska men även någon som älskar mig så villkorslöst mycket. Meen inte så att jag grämer mig över det och känner mig ledsen att inte ha någon, utan snarare tvärtom som sagt. Hur ser ni på kärlek?! Vad är kärlek för er?! ❤️ 

Kärlek är så många sidor, så många delar, så många bra saker, men som i mina tidigare förhållanden skadat mig så mycket av allt det där dåliga och alla dom där dolda tankarna, av alla dom där bagagen som inte blivit läkta som jag försökt fixa och glömt bort mig själv i det hela. Så därför väljer jag just nu att vara singel, meeeen man vet aldrig vad framtiden visar och vad framtiden ger mig. 
Kanske finns det någon för alla, eller så finns det inte. Right now I’m more than happy to be alone with my kiddo. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: