Uppskatta vs. Nyfikenhet

Jag har under en tid haft väldigt svårt på att skilja på det här med att uppskatta vänskap och nyfikenhet. Jag uppskattar min vänskap till mina vänner, till 110%. Verkligen. 

Men sen A gjorde slut med mig och jag har varit ett nervvrak sen dess, verkligen nervvrak och gamla kompisar kontaktat mig och frågat hur jag mår, varför och sådär så har jag sett det som en fin gest från dom. 
En fin tanke att dom tänker på mig i mitt egna mörker, men ju mer tiden gått, ju mer jag hunnit reflektera över saker och ting så har jag insett att alla inte frågat för att undra över mitt välmående, inte undrat för dom uppskattar mig som person utan av ren nyfikenhet.  Och det här handlar absolut inte om alla som skrivit och frågat. Den/dom som gjort det kan ta åt sig. Att fråga frågor som varför tog det slut och ska jag kontakta honom? Lura honom så jag träffar honom och tar reda på varför det tog slut. Nej absolut inte. Jag och A är inte osams, vi är bara ingenting just nu. Han är en av dom smartaste människorna jag känner &  känt, han är inte lika godtrogen mot människor som jag utan kan känna av människor på ett sätt jag önskar jag kunde göra. Han är världens snällaste när man känner honom, genuint snäll mot dom han älskar och bryr sig om. Men om en helt random människa skriver till honom om mig så trots att vi inte är tillsammans mer så tror jag inte och vet att han inte skulle vara så korkad att svara, utan att prata med mig först. Där är vi väldigt olika, hade det varit jag hade jag kunnat tro på det någon skrev till mig men han gör inte det. 

Du försöker ju vara ta reda på saker av ren nyfikenhet, för din egna vinningsskull. Du har försökt förr. Och den gången kanske du lyckades. Med just den personen. Jag minns inte. Jag bryr mig inte. 
Men den här gången tror jag inte att du lyckas, hur mycket du än försöker. Eller gör du kanske det? Sara och jag pratade om det för någon dag sen och det har verkligen fått mig att börja undra, runt utav tveka lite. Samtidigt som är jag är bombsäker på att A aldrig skulle göra så mot mig, mot det vi hade men framförallt mot mig. 

Jag vill umgås med människor som uppskattar mig i alla lägen, som finns där och har en ömsesidig vänskap med mig. 
Och jag vet vilka som är dom vännerna, som faktiskt visat att dom finns där, lyssnar, ger råd, försöker förstå, tröstar, får mig att skratta och försöka få mig att glömma för stunden. 
Det är ER jag vill ha i mitt liv, alltid oavsett. 
Så tacksam för att er vänskap visat mig hur vänskap ska vara och att trots att man är oense om vissa saker och inte pratar på någon månad, så hittar man tillbaks till varandra. Det är sånt som kallas äkta vänskap. Och det är fantastiskt! 


Kommentarer
Postat av: glittersnippan.blogg.se

Du ska inte behöva ens ha dom.känslorna från dina vänner. Du ska kunna känna att du litar på dom . Att dom hör av sig till dig först istället för att trycka det upp i ditt ansikte att dom är bättre .
En genuin respekt. Hade A hört av sig till mig eller Robert hade jag kontaktat dig först istället för honom . Och det är den saken som ska vara en självklarhet bland vänner .
Inte det här smusslet. Man ska kunna lita på varandra . Våga lämna sina nära och kära med varandra utan att känna en rädsla för vad eller hur ens kompis / pojkvän ska göra eller säga .
Veta att ens kompis aldrig skulle gå på ens ex och dylikt

Svar: Det är det jag hunnit reflektera över nu under en tid.
Emelie Lönnroth

2017-11-10 @ 13:14:16
URL: http://glittersnippan.blogg.se/
Postat av: Anonym

❤️ Sänder all kärlek till dig!!

Svar: ❤️🙏🏽 Tack!
Emelie Lönnroth

2017-11-10 @ 15:48:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: