Inatt för 11 år sen..

Den här tiden.. Precis den här tidpunkten för 11 år sedan, hade polisen kört mig i deras bil från Ursvik till Nacka polisstation. Min telefon var stulen, kunde inte mina föräldrars nummer i huvudet och dom försökte nå mig på min telefon som jag ej hade mer. Polisen bad mig lägga en lapp i brevlådan hemma och sen körde dom mig vidare till Nacka polisstation. Där möttes jag av en fantastisk kvinna, hon tog hand om mig och såg min rädsla och sa inte så mycket. Frågade inga frågor utan satt bara där och gjorde mig trygg. Jag vet inte om det tog 5 minuter eller 5 timmar innan mina föräldrar var där för att hämta mig. Det jag minns är att det var så skönt att se dom igen, se deras ansikten, se oron, paniken och rädslan försvinna från deras ögon. Jag levde. Jag fanns. 

Vi åkte hem. 
Vi sa inte så mycket.
Jag tror inte dom riktigt visste hur dom skulle hantera det hela, jag fick inte duscha. Jag skulle iväg på morgonen igen men la mig i sängen och försökte sova. Men alla tankar sprang runt. Vad hade precis hänt? Vad hade jag varit med om? Jag som alltid varit så försiktig.
Allt blev svart och jag vet inte om jag sov någonting den natten men jag minns att drt svarta försvann när det ringde högt och hårt på dörrklockan. 
Jag hörde allvaret. 
Jag ville bara att allt skulle fortsätta vara svart, jag ville inte gå igenom det. 
Jag ville inte behöva vara stark. 
Kunde jag vara så stark? 
Skulle jag överleva? 

Poliserna tog med mig till platsen, till platsen där allting hände. Mitt hjärta slog i 110 och jag kände mig svimfärdig. 
Varför hände det här mig? 
Sitter dom i skogen och tittar på mig? 
Vart är min telefon. Har jag bara tappat den!? Jag minns att jag oroade mig mycket för telefonen, i allt det hemska försökte jag ändå tänka gott om dessa människor, att dom ändå hade ett hjärta och lämnade kvar telefonen. Men nej.. Den fanns inte där. 

Egentligen var telefonen helt oviktig i den här stunden och jag vet egentligen inte varför jag tänkte på den, men kanske var det för att slippa känna dom riktiga smärtsamma känslorna. 
Känna allt det där som jag idag är tacksam över att jag fått känna, som har gjort mig till den kvinna jag är idag. 




Kommentarer
Postat av: Anonym

❤️(((( kraaaaam))) ❤️

2017-06-03 @ 07:15:38
URL: http://guzel.se
Postat av: Jenny

Min andra kommentar blev anonym... inte meningen

2017-06-03 @ 07:16:23
URL: http://guzel.se
Postat av: Anna

Styrkekramar till dej!!!!!!!
Du e modig som pratar om de

2017-06-03 @ 21:48:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: