My life. ❤️💋

Finns många anledningar till att jag startade den här bloggen, den största anledningen var att jag ville dela med mig av min historia och kanske hjälpa andra i samma situation. Och jag tackar verkligen för all den fina respons jag fått. Ni är fantastiska. 

En annan anledning till att jag började blogga var för att visa för många att överviktiga oxå lever och har ett liv, vi har inte låst in oss och skäms över våra kroppar. Jag skäms inte över min men jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig gjort det, för det har jag och det har varit en helvetesresa ibland och jag har verkligen krigat för att bli nöjd. Många undrar fortfarande varför jag är överviktig efter att ha gjort en gastric by pass. Jag har trots allt gått 46kg och jag är super nöjd. Med vikten och med mig själv. Vad andra tycker är inte för mig viktigt, utan det viktiga är vad jag själv tycker. Så borde flera tänka. Jag har tränat, levt hälsosamt och mått som en påse bajs, ständigt känt mig dålig för att ingenting händer, jag gick inte ner mera i vikt och ingenting ger resultat efter första gången men när man prövat och prövat allt som bara går, flera flera gånger och jag drog ner mig själv i ett sorts mörker. Jag letade lyckan i att försöka bli smal och gå ner i vikt men lyckan satt i mig själv, bara jag själv var nöjd och jag krigade mig fram till att vara nöjd med precis den jag är och hur jag ser ut. Det vet tufft men jag står här idag med båda fötterna på jorden. En del människor hatar mig och ogillar mig men andra, dom viktiga människorna i mitt liv älskar mig oavsett vad och finns alltid där för mig. Det är det som är viktigt idag och jag har skrivit om det här så många gånger i bloggen att jag själv nästan börjar bli trött att skriva om det. Vi alla är olika individer med olika mål och mitt mål med min operation 2010 var inte att bli jätte smal, det var samhällets och en del människors mål på mig som fick mig att börja kriga för något som jag inte ville, fick mig att vilja följa normen och vara som alla andra. 
Bara för något år sedan, när jag och A i Gävle gjorde slut efter att jag fött Lilja och jag började gå upp i vikt så började jag kämpa med att gå ner i vikt, för det var ju det alla sa och talade om för mig var normalt; det var normen. Jag krigade för att bli accepterad för att gå ner i vikt och mådde nästan dåligt om ingen såg att jag gick ner om det så bara var ett kilo. Ju äldre jag blev och desto mer nya människor jag träffade som lixom acceptera mig för den jag var så började jag sakta men säkert acceptera mig själv oxå. Och nu står jag här idag är supernöjd med mitt liv och hur jag ser ut. Jag äter onyttigt ibland, går promenader när jag känner för det, jobbar med ett av mina drömjobb, har en underbar dotter och en fantastisk pojkvän, har mina föräldrar och bröder och deras familjer som finns där i alla lägen, jag har ett lyckorus i hela kroppen och när jag idag tittar mig i spegeln så ser jag på mig själv med stolthet. Jag har ett fantastiskt liv med underbara kloka och helt amazing personer i. Det är magiskt. Det är en magisk känsla. Jag har nog aldrig varit mer tacksam över livet så som jag är nu. Vi alla människor lever olika liv och är ni nöjda med ert och vad ni äter och gör, så är jag verkligen glad för er skull. Från hjärtat alltså. Men det kommer inte få mig att ändra på den jag är, det jag äter och det jag gör. För JAG är lycklig precis som det är just nu. 
My life, My choice. 
Men jag är tacksam att ni är några stycken som tagit er tiden och kommentera hur jag bör leva eller varför jag inte kan sova om kvällarna, eller att jag äter socker varje dag, eller borde skämmas för att vara mamma till mitt barn, eller borde gå ner i vikt, eller att jag är lat och därför är hemma sjuk själv eller med mitt barn ofta... etc...
För det har fått mig att inse hur jävla lycklig, glad, stark, positiv och självsäker jag är. 
Så TACK! 
Jag önskar er ett fint liv. 

Som jag skrev i förra inlägget så kommer jag ägna energin åt saker som är roliga just nu, bloggen för mig kommer alltid vara en del av mig, ALLTID. Men jag känner att jag behöver andas lite från bloggen. 
Vill ni istället fortsätta hänga med i mitt liv, med vad jag äter och skiter kan ni alltid följa mig på instagram: liljasmum 
Alltid kul med nya följare där. 
Och där kommer jag uppdatera massvis, lägger upp minst 2-3 bilder per dag och det är verkligen minst. 

Fortsätt gärna och kommentera, jag kommer se era kommentarer och svara på dom för ni är bara för GULLIGA. 
💋💋💋💋💋 

Nu ska jag sova.
Är så trött trots att jag försökt sova bort smärtan, illamåendet och springet på toaletten hela dagen. 
I helgen är det Prideparaden som gäller med mitt fack, vi ska stolt gå tillsammans med dom och stödja kärleken och att VI ALLA HAR RÄTT OCH ÄLSKA VEM MAN VILL, ATT ALLA HAR RÄTT OCH VARA PRECIS SOM DEN ÄR. Jag och Lilja ska stödja kärleken! 🏳️‍🌈❤️💛💚💙💜 och därefter så ska vi vidare på cruisingen med min baby. Spännande helg va? Fast allt beror ju på om jag mår bättre. Det har som sagt känts bättre nu under kvällen och jag hoppas jag slipper jobbiga långa toabesök imorgon annars var det bara att avboka helgen och vila upp mig hemma.
Vill ni hänga med, så vet ni vad ni ska göra. Instagram!! 😊 

Bloggen och jag tar som sagt en liten paus, men inlägg ibland. Dom vardagliga inläggen läggs ner totalt för en period om hur dagarna sett ut med mera. 

Puss på skinkorna!! 💋💋



Kommentarer
Postat av: Tessan

Tråkigt att du inte ser de roliga i bloggandet nått mera men vi följare som följt dig ett tag kommer nog kika in och se efter dina inlägg. Du är en fin kvinna och du ska va stolt över dEj.

Svar: Åh tack!! Gulle dig!! ❤️
Emeliie

2017-08-04 @ 00:07:03
Postat av: Anonym

Du e så modig!!!

2017-08-04 @ 10:56:36
Postat av: Anonym

Du e så modig!!!

2017-08-04 @ 14:57:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: